Surt på bussen

I morse när jag satt på bussen och den ena efter den andra dängde sina väskor i sidan på mig utan att ens vända blicken började jag fundera lite på detta. Här i Stockholm är folk inte särskilt vänliga mot varandra i kollektivtrafiken. Man knuffas och blir omsprungen dagligen av folk som inte ens ser på en. Ska man gå av tunnelbanan, tränger sig de som ska gå på in först utan att låta oss gå av. Om man ska gå in genom spärren i tunnelbanan händer det ofta när man är halvvägs in att någon som ska gå ut tränger sig ut före.

Men... detta kan väl inte bara vara ett storstadssyndrom?

Ta tex London där det är ännu mer människor och folk är precis lika stressade i kollektivtrafiken. Där blir man ju glad varje dag. Glad av att någon som råkar stöta till en vänder sig om och ser en och säger Sorry. Där får man gå av tunnelbanan innan folk börjar gå på. Där håller man upp dörrar för varandra. Eller om man kommer med en tung väska på väg upp för en trappa, så kan någon helt plötsligt i farten liksom ta tag i väskan och springa upp för trappan och sedan ställa väskan där för att sedan gå vidare till sitt.

Vad beror då denna skillnad på? Är det så att man i London är van sedan så länge att vara en stor stad men inte här i Stockholm? Eller är vi lite mer ego här?